home again

så, hemma igen. tre veckors helvete bakom mig, och fortfarande har det ännu bara börjat; har både operationer och förmodligen en livslängds medicinering framför mig, så ja. lite halvbitter är jag, det ska inte förnekas, men någonstans så känner jag mig ändå inte helt nedslagen. försöker hitta ljuspunkter i tillvaron och allra starkast lyser mina älskade vänner och familj som betytt så oerhört mycket under den här tiden, utan dem hade jag verkligen inte klarat det här. mitt hjärta är helt översvämmat med kärlek och tacksamhet.

och sen så var det ju det här med stina. älskade lilla valp som är min bara min. är hon inte det finaste ni någonsin har sett?

uppdateringen tills vidare lär av förklarliga skäl bli lite oregelbunden, men tanken är att fortsätta existera. såklart.